Det finns få saker vi människor tycker så mycket om som att dela in folk i olika grupper. Gärna med hjälp av uttryck som "det finns två typer av människor". Det finns två typer av människor - de som tittar på Melodifestivalen och de som inte gör det. Eller det finns tre typer av människor - de som kan räkna och de som inte kan det.
Jag skulle vilja hävda att det finns två typer av människor - de som älskar julen och de som inte gör det. Jag tillhör definitivt den första kategorin. Jag älskar verkligen julen och framförallt finns det tre saker jag skulle vilja framhålla som gör julen underbar.
Det första är såklart maten. Köttbullarna, ättiksströmmingen, julskinkan och... Ja, det är väl ungefär det jag gillar på julbordet. Sillen är mest ett sätt att fylla upp tallriken en aning, kålen gör jag allt för att undvika och dopp i grytan är mest bara slaskigt. Det här med julmat kanske inte är min grej ändå.
Men att träffa släkten är ju alltid trevligt. Mormor, farmor, morbror, fastrar och kusiner. Visserligen går mormor fortfarande runt och kallar mig "min lilla spruttagumma"; mina fastrar ställer samma frågor varje år vilket enligt mig beror på att de vill prata om sina egna barn. Mina kusiner. De som mest bara springer runt och skriker. Mysigt va? Kanske är det inte heller släkten som gör julen mysig.
Det sista jag tänkte ta upp är paketen. Julklapparna. Nyinslagna paket fyllda av… Ja, vad brukar man få i julklapp egentligen? En för liten t-shirt, ett par strumpor eller en bok som aldrig kommer bli läst. Missförstå mig rätt. Jag får bra saker, saker jag faktiskt vill ha också men efter den spänning och förväntan som har byggts upp under hela december gör besvikelsen över ett par strumpor orimligt stor och svårförglömlig. Samtidigt finns det alltid ett paket som är så uppskattat att det väger upp strumporna. Nej, jag måste nog erkänna att jag är lite kluven när det kommer till julkappar och jag tror inte att det är det som gör att jag älskar julen.
Okej. Om det varken är maten, släkten eller julklapparna som gör att jag älskar julen - vad är det då? Ärligt talat? Jag vet inte. Kanske är det därför dags att omformulera mitt tidigare ställningstagande. Kanske handlar det inte om vilka som älskar julen och vilka som inte gör det. Kanske borde jag istället h sagt att det finns två typer av människor - de som älskar julen och de som säger att de älskar julen. Och jag, jag älskar julen.
Jag skulle vilja hävda att det finns två typer av människor - de som älskar julen och de som inte gör det. Jag tillhör definitivt den första kategorin. Jag älskar verkligen julen och framförallt finns det tre saker jag skulle vilja framhålla som gör julen underbar.
Det första är såklart maten. Köttbullarna, ättiksströmmingen, julskinkan och... Ja, det är väl ungefär det jag gillar på julbordet. Sillen är mest ett sätt att fylla upp tallriken en aning, kålen gör jag allt för att undvika och dopp i grytan är mest bara slaskigt. Det här med julmat kanske inte är min grej ändå.
Men att träffa släkten är ju alltid trevligt. Mormor, farmor, morbror, fastrar och kusiner. Visserligen går mormor fortfarande runt och kallar mig "min lilla spruttagumma"; mina fastrar ställer samma frågor varje år vilket enligt mig beror på att de vill prata om sina egna barn. Mina kusiner. De som mest bara springer runt och skriker. Mysigt va? Kanske är det inte heller släkten som gör julen mysig.
Det sista jag tänkte ta upp är paketen. Julklapparna. Nyinslagna paket fyllda av… Ja, vad brukar man få i julklapp egentligen? En för liten t-shirt, ett par strumpor eller en bok som aldrig kommer bli läst. Missförstå mig rätt. Jag får bra saker, saker jag faktiskt vill ha också men efter den spänning och förväntan som har byggts upp under hela december gör besvikelsen över ett par strumpor orimligt stor och svårförglömlig. Samtidigt finns det alltid ett paket som är så uppskattat att det väger upp strumporna. Nej, jag måste nog erkänna att jag är lite kluven när det kommer till julkappar och jag tror inte att det är det som gör att jag älskar julen.
Okej. Om det varken är maten, släkten eller julklapparna som gör att jag älskar julen - vad är det då? Ärligt talat? Jag vet inte. Kanske är det därför dags att omformulera mitt tidigare ställningstagande. Kanske handlar det inte om vilka som älskar julen och vilka som inte gör det. Kanske borde jag istället h sagt att det finns två typer av människor - de som älskar julen och de som säger att de älskar julen. Och jag, jag älskar julen.