OS i Sotji. Å ena sidan ett av Sveriges bästa olympiska vinterspel. Å andra sidan ett av historiens mest omdebatterade OS. Uteblivna löner för inhyrd arbetskraft, homosexuellas rättigheter, norska sorgeband och doping. Allt har diskuterats, debatterats och twittrats. Ändå finns det en debatt som jag saknar. Feminismen. Var har den varit under OS?
Man är aldrig starkare än sin svagaste länk och här, i idrottssammanhang, har feminismen inte fått fäste. Här finns fortfarande starka könsroller och kvinnoförnedring. Kolla bara på hockeyn. I Sverige, ett av världens mest jämställda land, kallar vi våra landslag för Tre Kronor och Damkronorna. Inte Tre Kronor Herrar och Tre Kronor Damer eller Damkronorna och Herrkronorna. Herrarna, som till vardags tjänar mer än de kan spendera får sponsringserbjudanden från höger och vänster medan damerna, som till vardags inte tjänar tillräckligt mycket för att kunna leva på sin sport, inte får tillräckligt med sponsring för att slippa betala för sina hockeyklubbor. Hur går det ihop?
Sen har vi det här med backhoppningen. OS i Sotji 2014 är det första olympiska spelet någonsin där kvinnor tillåts tävla i backhoppning. År 2014. Missförstå mig rätt nu. Självklart är det fantastiskt att alla OS-sporter nu har både en dam- och en herrklass men är det inte lite sjukt att vi behövde vänta ända till år 2014 innan vi uppnådde det delmålet?
Nu sitter ni säkert och tänker att det finns visst sporter som är jämlika. Sporter där kvinnliga prestationer värderas lika högt som manliga. Längdskidor till exempel. Och jag kan hålla med. Till viss del. För visst har Charlotte Kallas bragd på sista sträckan i damernas stafett en alldeles särskild plats i vår idrottshistoria. Och visst är det så att Charlotte Kallas varumärke är värt 100 miljoner. I klass med vilken manlig hockeyspelare som helst. Men frågan är om vi verkligen kan säga att längdskidåkning är jämställt när herrarnas 15 km motsvaras av damernas 10 km? Eller när herrarnas klassiska femmil motsvaras av damernas tremil? Inte bara har vi accepterat att damerna inte kan köra lika snabbt som herrarna. Vi verkar även villkorslöst acceptera att damerna inte klarar av att köra lika långa lopp. Hur kan det räknas som en jämställd sport?
Kanske blev vi feminister satta ur spel av Rysslands exemplariska eldtändning. Kanske har vi lyssnat för mycket på IOK:s uttalanden om att sport och politik inte hänger ihop? Oavsett vilket är det nu dags att ta tag i en av våra svaga länkar. Det är dags att uppmärksamma ojämlikheterna i sportvärlden. Vi är som sagt inte starkare än vår svagaste länk. Låt inte idrotten vara en av dessa länkar.
Man är aldrig starkare än sin svagaste länk och här, i idrottssammanhang, har feminismen inte fått fäste. Här finns fortfarande starka könsroller och kvinnoförnedring. Kolla bara på hockeyn. I Sverige, ett av världens mest jämställda land, kallar vi våra landslag för Tre Kronor och Damkronorna. Inte Tre Kronor Herrar och Tre Kronor Damer eller Damkronorna och Herrkronorna. Herrarna, som till vardags tjänar mer än de kan spendera får sponsringserbjudanden från höger och vänster medan damerna, som till vardags inte tjänar tillräckligt mycket för att kunna leva på sin sport, inte får tillräckligt med sponsring för att slippa betala för sina hockeyklubbor. Hur går det ihop?
Sen har vi det här med backhoppningen. OS i Sotji 2014 är det första olympiska spelet någonsin där kvinnor tillåts tävla i backhoppning. År 2014. Missförstå mig rätt nu. Självklart är det fantastiskt att alla OS-sporter nu har både en dam- och en herrklass men är det inte lite sjukt att vi behövde vänta ända till år 2014 innan vi uppnådde det delmålet?
Nu sitter ni säkert och tänker att det finns visst sporter som är jämlika. Sporter där kvinnliga prestationer värderas lika högt som manliga. Längdskidor till exempel. Och jag kan hålla med. Till viss del. För visst har Charlotte Kallas bragd på sista sträckan i damernas stafett en alldeles särskild plats i vår idrottshistoria. Och visst är det så att Charlotte Kallas varumärke är värt 100 miljoner. I klass med vilken manlig hockeyspelare som helst. Men frågan är om vi verkligen kan säga att längdskidåkning är jämställt när herrarnas 15 km motsvaras av damernas 10 km? Eller när herrarnas klassiska femmil motsvaras av damernas tremil? Inte bara har vi accepterat att damerna inte kan köra lika snabbt som herrarna. Vi verkar även villkorslöst acceptera att damerna inte klarar av att köra lika långa lopp. Hur kan det räknas som en jämställd sport?
Kanske blev vi feminister satta ur spel av Rysslands exemplariska eldtändning. Kanske har vi lyssnat för mycket på IOK:s uttalanden om att sport och politik inte hänger ihop? Oavsett vilket är det nu dags att ta tag i en av våra svaga länkar. Det är dags att uppmärksamma ojämlikheterna i sportvärlden. Vi är som sagt inte starkare än vår svagaste länk. Låt inte idrotten vara en av dessa länkar.