Tårtor, vägskyltar och fjädrar. Tre tillsynes helt irrelevanta ord utan en gemensam nämnare. Faktum är att de har en gemensam nämnare. Mig. Närmare bestämt är det tre exempel på hur jag har flummat mig till höga betyg. Jag måste medge att det antagligen måste finnas en skruv lös någonstans. Inte bara för att komma på idén att jämföra ungdomsarbetslöshet med tårtor. Utan framför allt krävs det antagligen en skruv lös för att faktiskt skriva den uppsatsen. På ett Nationellt Prov.
Vägskyltarna användes också på ett Nationella Prov. Muntligt den här gången. Med hjälp av hemmagjorda vägskyltar pratade jag om min framtid. Vägen till framtiden. Klyschigt? Väldigt. Men samtidigt väldigt användbart. En välanvänd klyscha är alltid en välanvänd klyscha. Publiken känner igen sig. Ett enkelt, intresseväckande knep.
Fjädrarna då? Tja. Finns det något mer intressant sätt att berätta Selma Lagerlöfs historia än med fjädrar från Mårten Gås? Det var i alla fall vad jag intalade min publik. Tre vita fjädrar för tre olika perioder av Selma Lagerlöfs liv. Låter det flummigt? Antagligen. Men. Jag kan argumentera för min sak. En vit fjäder för hennes mest framgångsrika bok, en fjäderpenna för hennes första bok och guldskimrande fjäder för hennes nobelpris. Fjädrarna förde min presentation framåt, gjorde den sammanhängande. Det är det som är det viktigaste. Att jag kan argumentera för min sak.
Som sagt krävs det antagligen att en eller ett par skruvar är lösa för att någon ens ska komma på tanken att skriva uppsatser om tårtor, hålla tal om vägskyltar och att försöka övertyga en lärare att de tre vita fjädrarna jag håller i handen inte bara är vanliga, vita påskfjädrar utan faktiskt kommer från Mårten Gås. Men. Med tillräcklig övertygelse och tillräckliga argument från min sida är det befjädrade talet om Selma Lagerlöf mer intressant än en torr PowerPoint. Hellre en skruv lös än en stel robot. Eller hur?
Vägskyltarna användes också på ett Nationella Prov. Muntligt den här gången. Med hjälp av hemmagjorda vägskyltar pratade jag om min framtid. Vägen till framtiden. Klyschigt? Väldigt. Men samtidigt väldigt användbart. En välanvänd klyscha är alltid en välanvänd klyscha. Publiken känner igen sig. Ett enkelt, intresseväckande knep.
Fjädrarna då? Tja. Finns det något mer intressant sätt att berätta Selma Lagerlöfs historia än med fjädrar från Mårten Gås? Det var i alla fall vad jag intalade min publik. Tre vita fjädrar för tre olika perioder av Selma Lagerlöfs liv. Låter det flummigt? Antagligen. Men. Jag kan argumentera för min sak. En vit fjäder för hennes mest framgångsrika bok, en fjäderpenna för hennes första bok och guldskimrande fjäder för hennes nobelpris. Fjädrarna förde min presentation framåt, gjorde den sammanhängande. Det är det som är det viktigaste. Att jag kan argumentera för min sak.
Som sagt krävs det antagligen att en eller ett par skruvar är lösa för att någon ens ska komma på tanken att skriva uppsatser om tårtor, hålla tal om vägskyltar och att försöka övertyga en lärare att de tre vita fjädrarna jag håller i handen inte bara är vanliga, vita påskfjädrar utan faktiskt kommer från Mårten Gås. Men. Med tillräcklig övertygelse och tillräckliga argument från min sida är det befjädrade talet om Selma Lagerlöf mer intressant än en torr PowerPoint. Hellre en skruv lös än en stel robot. Eller hur?